Mina Pudlar Aprikos, röd dvärgpudel & svart toypudel / Apricot, red dwarfpoodle & black toypoodle

Mercedes 170VA                                                                                                                                                                                                                  [counter] besökare 
.

    


Pudel - Livsglädje i lyxförpackning
 -
 
 
Pudeln är en vitamininjektion, en rejäl dos livsglädje. Den som blir bekant med en pudel och inte lockas till skratt inom några minuter, har glömt hur man ler. Pudeln är humorist, den uppträder som narr, som kokett eller om frejdigt, uppmärksam bundsförvant. Krävs det kan den koncentrera sig och utföra det mest avancerade lydnadsmoment med stort allvar, men i ögonvrån saknas sällan glimten som avslöjar att hunden är snar till upptåg.
 -
 
 
 
Pudeln lever med och för sin ägare. Eller för all del sina ägare, för den är ingen utpräglad ensamhund. Pudeln är facinerad av människor, den trivs med dem och den älskar att vara i centrum.
 -
Oavsett storlek är pudeln en sällskapshund av rang, men den är i praktiken också en allroundhund i ordets bästa mening. I snart sagt all hundsporter deltar den och gör sig bemärkt



 
Pudeln finns i fyra olika storlekar                                                  
                                                                                                                                                  
Storpudel / Standardpoodle:        mankhöjd 45-60 cm / idealstorlek hane = 57 cm & tik = 55 cm
Mellanpudel / Miniaturepoodle:  mankhöjd 35-45 cm / idealstorlek hane = 40 cm & tik = 38 cm
Dvärgpudel / Dwarfpoodle:         mankhöjd 28-35 cm / idealstorlek hane = 32 cm & tik = 30 cm
Toypudel / Toypoodle:                mankhöjd 24-28 cm / idealstorlek hane = 27 cm & tik = 25 cm



Färger
Från och med 2007 är sex färger erkända internationellt: svart, vit, brun, silver, röd och aprikos. De ska vara rena och utan vita tecken på till exempel bröst, nos eller tassar.
I de anglosaxiska länderna är alla rena färger tillåtna.                                    
Flerfärgade pudlar erkänns bland annat av tyska pudelklubbar och kallas "Neu Farben" där "Black and Tan" och den svartvita "Harlekin" är de vanligaste varianterna.


Egenskaper
Pudeln är omtalad för sin intelligens och påhittighet. Den har lätt för att lära och är road av att göra det. Dessutom är den social och välvilligt inställd till människor. Den är utmärkt som familjehund, eftersom den i allmänhet fungerar bra tillsammans med barn. Pudeln är en mångsidig hund, som kan lära sig att utföra vitt skiftande uppgifter, bara den får uppskattning. Det är en smidig, spänstig, aktiv och uppmärksam hund som kräver mycket motion och regelbundna utmaningar.

1994 publicerade Stanley Coren, kanadensisk neuropsykolog specialiserad på hundar, en undersökning av olika hundrasers intelligens, The Intelligence of Dogs. I detta 12-stegstest hamnade pudeln som nummer två av 110 undersökta raser. Av de tio högst rankade raserna är åtta antingen vallhundar eller vattenapporterande hundar, det vill säga raser som avlats fram för att utföra komplicerade uppgifter i nära samarbete med sin förare på stora avstånd.


Utseende
Pudlar som inte ställs ut är i allmänhet klippta i bekväma vardagsfrisyrer. Den ulliga, lockiga pälsen saknar underull och fäller aldrig utan växer ständigt. Vissa allergiker klarar av att ha just pudel, men detta innebär inte att pudeln är helt allergisäker. Pudlar måste klippas regelbundet och kräver en hel del pälsvård i form av borstning och badning. Pälsen är vattenavstötande, pudeln blir alltså inte blöt inpå kroppen när den simmar.



Historia
Varken pudelrasen eller dess mest välkända signum, lejonfrisyren, är moderna påfund. Redan någon gång under tidig medeltid dyker pudeln för första gången upp i historieboken och då som vattenapportör, med andra ord en ren arbetshund. Till detta passade den utmärkt tack vare simhuden mellan tårna, den tjocka täta pälsen och det lättlärda temperamentet. Troligtvis kan rasen söka sitt ursprung i länderna runt medelhavet där den än idag har en av sina närmaste släktingar, den portugisiska vattenhunden. En blick på dagens "portugis" ger oss en idé om hur pudeln såg ut en gång i tiden, innan den nått sin nuvarande grad av ädelhet och förfining. Till och med storleken är förmodligen överensstämmande med den urspungliga pudelns. Det ligger också nära till hands  att dra paralleller mellan den portugisiska vattenhundens klippning och de tidigare avbildningarna av pudelns lejonfrisyrer.
 -
Avsikten med lejonklippningen, en frisyr som för övrigt kan spåras ända till antiken, var att skydda hundens mest utsatta kroppsdelar för kyla under arbetspassen i vatten. Pudelns långa päls i övrigt klipptes av för att inte hindra den simmande hundens rörelser, men runt lederna lämnades bollar kvar för att skydda mot gikt och runt bröstkorgen för att förebygga lunginflammation. Eftersom dåtidens pudel varken badaddes eller borstades i dagens utsträckning var pälsen fet och vattenavstötande vilket gjorde att hunden var torr under det långa håret även efter ansenliga simturer. Den sparade hårbollen på svansen utgjorde siktmärke för jägaren, och med ett färgat band knutet i hundens pannhår kunde man lätt urskilja sin egen hund från andras. Den frisyr dagens utställningspudel bär när den går in i ringen är visserligen frukten av lång tids utveckling av klippkonsten, men den klassiska lejonfrisyren, ända ut till tofsen på hjässan, har historiskt sett alltså fullt fog för sig.
                                                                                                                                lejonklippning